Falu koppagruva sommaren 2019

Falugruvan är en tidigare koppargruva belägen cirka en kilometer sydväst om Faluns centrala delar. Brytningen inleddes eventuellt så tidigt som 800 e.Kr(eventuellt början på 700 talet). och upphörde 1992. Gruvan var under sin storhetstid en av Sveriges största gruvor och är sedan år 2001 ett världsarv. Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld. Falu gruva var ett eget bergslag och bergmästardöme, Stora Kopparbergets bergslag, tills Bergskollegium avvecklades. 

Den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter resulterade i det stora raset på S:t Davids dag den 25 juni 1687. Ett ras 1655 hade redan fått flera av de äldre gruvhålen att smälta ihop. Sedan år 1970, då gruvan öppnades för allmänheten, har nära två miljoner besökare tagit hissen ner i gruvan, 67 meter under jord. Den del av gruvan som visas har bearbetats från medeltiden och in på 1800-talet. Man räknar med att gruvan består av mer än 4000 schakt, orter och arbetsrum, där vart och ett fått sitt eget namn. Julklappen är namnet på ett av arbetsrummen där gruvväggen blivit gästbok för kungliga besökare. I dag är gruvans enda industriella produkt pigment för framställning av Falu rödfärg. En del  av gruvan rasade ihop och tre stora dagbrott förenades och bildade den jättelika Stora Stöten, som är 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djup. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom helgdagar, bönedagar och söndagar var arbetsfria vid gruvan. I början av 1700-talet utrustades gruvan med maskiner som tillverkades av Christopher Polhem. Nya ras 1833 och 1876 utvidgade Stora stöten ytterligare. (Källa Wikipedia).